Tentaplugg likvärdigt med obehagligt?

Ska man tro på vad min telefon så är tentaplugg likvärdigt med obehag. Detta upptäckte jag då jag komponerade ett meddelande och det inbyggda stavningsprogrammet ändrade "tentaplugg" till just obehagligt. På ett sett är det svårt att inte hålla med, ty att plugga matte dag in och natt ut är inte det allra roligaste att göra i längden.

Nu är det bara en veckas obehag kvar innan det är över för denna gången. Jag räknar dagar, timmar, sekunder och minuter!

I väntan på snille och smak

Ibland tror jag att T9 skämtar. Gäckfullt behagar narras litet, utan att för den skull hysa onda avsikter. Naturligtvis finns orden här, tycks det viska, jag bara gömmer dem, luras ömt; men snart dyker de leende fram och ursäktar sprattet. Jag vill tro -- och lyckas. Ibland.

Carpe Diem

Idag var en bra dag, jag fann ett tuggummi under skon.
Det smakade inte fy skam.
Dagen är räddad.

Carpe Diem

Vinter, kan det likställas med galenskap?

När termometern har visat mellan -25 och -40 i för många dagar börjar man undra vissa saker. För det första, har jag nog bestämt konstaterat att det är vinter nu. En dryg meter snö, kylan och isbildningen på "mustaschen" när man är ute talar för sig självt. Den andra funderingen är varför man frivilligt bor på en plats där molekylerna näst intill står still.

Snön och kylan är nog lite charmig på sitt sätt ändå, snö är inget jag vill vara utan. På vintern ska det vara snö, lagom kallt och solsken. Det blir nog inte bättre än så, kanske en fika mitt i en skidbacke efter en dags puderåkning. Att drömma sig bort i sina fantasier är nog allt annat än svårt. Så lätt det är att simma ner i dagdrömmandet, något händer i vardagen, det skapar en känsla, som därmed skapar en dagdröm. Till slut blir det lite svårt att skilja på drömmar och hopp från sanningen, att kunna skilja tankar från verklighet. Vissa gånger vill man bara leva i den där drömmen, allt är oftast inte perfekt, men man har det lilla som förgyller vardagen där. Den lilla grejen eller personen som får en att le och se allt från ett annat, ett bättre, perspektiv. Känslan är sann, men upplevelsen falsk.

När man sitter i sin ensamhet, då det är för kallt för att vara ute utan att dra på sig förfrysningsskador, då tänker man. Personligen tror jag det är bra att ibland bara släppa omvärlden och gå in i sig själv, känna efter på dom ställena som man oftast låter vara. Att krypa in i hjärnans alla hörn ta reda på hur man känner och tänker. Vanligtvis händer det för sällan, tankarna är så världsliga. Provstress, inlämningsstress, städning, diskning, vänner, vänskap, kärlek, relationer, ja allt sånt äter upp en vanligtvis. Dessa känslor äter upp en inifrån utan att man hinner fundera över vad man egentligen vill, eller var ens egna, de äkta, känslorna står i förhållande till omvärlden. Kalla mig galen, men man måste känna sig själv. Gör man inte det är det omöjligt att göra reklam till omvärlden om vem man är och vad man vill.

Solens strålar mot snöfyllda grenar är en vacker syn, det liksom gnistrar och tindrar. Ljuset får allt att se lite positivare ut, mörkrets hemligheter är snart borta. Snart nog finns det inget mörker man kan gömma sig bakom. Bara ljus. Att gömma sig i ljus är inte lätt. Snart är det sommar. Efter sommaren kommer allt vara ändrat, till det bättre eller sämre får vi se då. Vänner kommer troligtvis gå förlorade, samtidigt som nya inträder. Livets gång.


Hjärnan, speciellt min hjärna, är inte alltid sund. Det märks nog oftast av här. Den behöver ventileras och vädra, det här är min plats för det. Här sprider jag mina galenskaper till en ytterst liten skara, vissa har jag aldrig ens träffat, andra träffar jag var och varannan dag. Oavsett vem som läser eller inte läser det här är det skönt och välbehövligt att rensa hjärnan på väsentliga och väsentliga tankar och idéer. På grund av tidsbrist sker det inte så ofta som det borde. Ingen är perfekt är nog förklaringen till det.


På återseende i en främmande framtid.

Oscar

En sista sak: det är otroligt kallt, men väldigt vackert. Norrland har sina stunder.

Hej?

Varje gång jag ska skriva här får jag någonstans ner att det var ett tag sen sist jag skrev och att det kanske är dags att få ner några dåligt valda bokstäver här också. Det gör jag även denna gång som nyss kunde läsas. Jag tror nästan det är därför det går så lång tid mellan inläggen. Har man inte skrivit något på e vecka känns det som om man måste förklara sig, men sen kommer man inte på något sätt att skriva ner det lite fint, så då tar det ännu längre tid innan jag låter fantasin flöda än en gång! Sen finns det en liten oväsentlig detalj; Vad ska jag skriva?

Det finns inte en chans i världen att ni vill läsa om min dag och se mig göra någon ful pose, men även om ni ville det skulle jag nog inte göra det i första taget. Dock har jag ett pris, så det är bara att komma med skamlösa förslag! Har du tur kanske även du kommer få ta del av min tråkiga vardag! Missa den möjligheten om du kan, jag lovar dig att det är bäst för alla!

Och avslutningen för att citera en kär vän: "Intet nytt på soffan"

Over and ut!

Say whAAAAAt?

Jaha, då var det kanske dags att peta ner några ord här också. Vad har hänt sedan sist? Vad hände sist egentligen? Vad var det för svamlande som slank ur mig då? Ptja, jag vet inte jag, det är sedan länge glömt och ersatt med nytt nonsens! Härligt eller hur?!

Det som är nytt som jag vet på rak arm är att jag numera "bara" har fem teoriämnen kvar att tenta av innan jag gjort ALL CPL-teori, DET är en härligt känsla! Något annat värt att nämna är att jag kommer att fylla hela tjugo år när jag tentar av den allra sista flygteorin, underbart att veta! Hoppas bara att dom proven som skrivs då går lika bra som det har gått hittills och om möjligt skulle jag självklart vilja göra bättre ifrån mig, men det kan bli svårt.. På tal om flyg, så har det blivit lite mer luftburen tid då vädret har varit bra i några dagar nu, tyvärr verkar det som om mörkret och molnen åter har sjunkit ner och stabiliserat sig på låg höjd med massa regn som faller.. NÄR ska det vara bra väder nog så att jag kan lyckas ta igen alla timmar jag saknar? WHEN?


Nog om massa rabblande som ingen vill veta av (inte ens jag). Det flyger bara ur mig, mina fingrar bra knappar och "flyger" fram över tangentbordet och jag ser bara en massa bokstäver bilda ord och meningar framför mina ögon, samtidigt som jag tittar på How I Met Your Mother i periferiseendet! Multi-tasking is the only whay to go!

Nej, nu har jag nog skrivit tillräckligt för att tråka ut någon ett litet tag i alla fall, precis som jag ville! En sak innan detta eviga skrivandet tar slut, besök denna Facebook "fan-page" (Dirtymustasch) gilla sidan, bara för att den är awesome! Sedan bläddrar ni ner till bilden på mig och gillar den, denna gången för att jag är som jag är! (För lata kommer jag att länka bilden på mig här). Ja det vore dagens goda gärning om ni kunde göra detta, jag är er evigt tacksamma ett litet tag för det i alla fall! Nog med reklam, låt oss avsluta detta hemska skrivande och göra något roligare!

Sköt om er nu kära "läsare" (tror fortfarande inte någon är denna blogg trogen)
Vi ses snar tnog igen, men tills dess,
gör inget jag inte hade gjort!

Á revoir! (Eller hur det nu stavas)

Allas eder lilla gosse
Oscar!

Ps. Tvåorna kommer snart ikapp mig när det gäller flygtimmar, det är jobbigt!? Den första gick EK idag (Congrats till det förresten!) nu är det inte långt kvar tills dom är om mig?! Soon, SOON!! Ds.

Är vintern redan här?

Jag tror bestämt vintern har anlänt till Norrland! Först var det sommar, sen kom regnet, efter regnet kom inget solsken som det sägs att det gör. Det var en stor besvikelse! För på grund av detta väldigt väldigt dåliga vädret så blir det knappt något flyg. Och flyget är ju den anledningen att man är här i den norrländska ödemarken. Det är lite Jägarna känsla över samhället här.

Som sagt, hösten är nog förbi. Björkarna har knapert med gröna löv kvar på grenarna, de som ännu inte fallit ner till marken är antingen gula eller röda. Visst ser det vackert ut, men är det inte lite tidigt? Sedan i natt kom pricken över i:t, det var minusgrader! Det är nog dags att passa sig, snart kommer snön, kylan och det extrema mörkret, också känt som vintertid.

En sak som har brytt min hjärna ett tag är det här med tidsuppfattningen. Jag har nu varit här i lite drygt en månad, själv känns det som om jag har varit här sjukt mycket längre än så. Säger man då att tiden går fort? Eller att tiden går långsamt? Det känns inte som om tiden går långsamt, utan allt bara flyger fram hela tiden, men samtidigt har jag hunnit göra så mycket på samma tid att det känns som jag varit här mycket längre!? Man kan nog bli galen av att tänka för mycket på saken, det kanske är bäst att sluta? Eller så fortsätter jag att låta tankarna vandra in djupare i ämnet och ser vart det i slutändan leder. Oavsett vad mitt val blir så önskar jag mig själ ett lycka till!

Det känns som att denna blogg blir knäppare och luddigare ju längre tid jag har den. Underbart I say, för att skriva av sig lättar på trycket där uppe!

Tills nästa underliga inlägg får ni få "trogna" läsare simma lugnt och värdigt,
Oscar.