När termometern har visat mellan -25 och -40 i för många dagar börjar man undra vissa saker. För det första, har jag nog bestämt konstaterat att det är vinter nu. En dryg meter snö, kylan och isbildningen på "mustaschen" när man är ute talar för sig självt. Den andra funderingen är varför man frivilligt bor på en plats där molekylerna näst intill står still.
Snön och kylan är nog lite charmig på sitt sätt ändå, snö är inget jag vill vara utan. På vintern ska det vara snö, lagom kallt och solsken. Det blir nog inte bättre än så, kanske en fika mitt i en skidbacke efter en dags puderåkning. Att drömma sig bort i sina fantasier är nog allt annat än svårt. Så lätt det är att simma ner i dagdrömmandet, något händer i vardagen, det skapar en känsla, som därmed skapar en dagdröm. Till slut blir det lite svårt att skilja på drömmar och hopp från sanningen, att kunna skilja tankar från verklighet. Vissa gånger vill man bara leva i den där drömmen, allt är oftast inte perfekt, men man har det lilla som förgyller vardagen där. Den lilla grejen eller personen som får en att le och se allt från ett annat, ett bättre, perspektiv. Känslan är sann, men upplevelsen falsk.
När man sitter i sin ensamhet, då det är för kallt för att vara ute utan att dra på sig förfrysningsskador, då tänker man. Personligen tror jag det är bra att ibland bara släppa omvärlden och gå in i sig själv, känna efter på dom ställena som man oftast låter vara. Att krypa in i hjärnans alla hörn ta reda på hur man känner och tänker. Vanligtvis händer det för sällan, tankarna är så världsliga. Provstress, inlämningsstress, städning, diskning, vänner, vänskap, kärlek, relationer, ja allt sånt äter upp en vanligtvis. Dessa känslor äter upp en inifrån utan att man hinner fundera över vad man egentligen vill, eller var ens egna, de äkta, känslorna står i förhållande till omvärlden. Kalla mig galen, men man måste känna sig själv. Gör man inte det är det omöjligt att göra reklam till omvärlden om vem man är och vad man vill.
Solens strålar mot snöfyllda grenar är en vacker syn, det liksom gnistrar och tindrar. Ljuset får allt att se lite positivare ut, mörkrets hemligheter är snart borta. Snart nog finns det inget mörker man kan gömma sig bakom. Bara ljus. Att gömma sig i ljus är inte lätt. Snart är det sommar. Efter sommaren kommer allt vara ändrat, till det bättre eller sämre får vi se då. Vänner kommer troligtvis gå förlorade, samtidigt som nya inträder. Livets gång.
Hjärnan, speciellt min hjärna, är inte alltid sund. Det märks nog oftast av här. Den behöver ventileras och vädra, det här är min plats för det. Här sprider jag mina galenskaper till en ytterst liten skara, vissa har jag aldrig ens träffat, andra träffar jag var och varannan dag. Oavsett vem som läser eller inte läser det här är det skönt och välbehövligt att rensa hjärnan på väsentliga och väsentliga tankar och idéer. På grund av tidsbrist sker det inte så ofta som det borde. Ingen är perfekt är nog förklaringen till det.
På återseende i en främmande framtid.
Oscar
En sista sak: det är otroligt kallt, men väldigt vackert. Norrland har sina stunder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)