The journey has begun!

Resan mot Spanien har börjat för min del och imorgon bär det av till Arlanda för att flyga ner till Alicante, via Madrid! Den sista natten/kvällen i Sverige är fylld av längtan till att fly detta kalla och regniga land för att bege sig i kamp mot solen och hettan på Spaniene östkust! Nu kampas man mot klockan, ska man ge med sig och sova elelr ska man försöka hålla sig vaken med datorns hjälp? För mig börjar tiden bli knapp, sömnen och dess drömmar drar i mig, lockar till mig. Destu fler slag som klockan slår, destu svårare blir det att stå emot! Att ens reskamrat sitter och, av någon anledning, debbaterar om droger intill gör det inte lättare att hålla sig vaken. De långa meddelandena som skickas till och från min kamrat ser så jobbiga ut, även om jag vill läsa vad som sägs tröttnar huvudet så fort jag försöker. Kanske är det dags att ge vika och låta John Blund föra mig till drömmarnas land? Eller ska jag fortsätta kämpa, försöka vara stark och motverka ögonlocken som hänger tungt? Min vän försöker dra in mig i diskussionen han för på Facebook-chatten, han får bara ett mumlande svar från mig, jag orkar inte ta ställning. Inte nu. Det är bäst att bara hålla med, så slipper man anstränga sig med att komma på smarta argument och meningar för att i slutändan ändå visa att man inte har den blekaste om vad man snackar om. Nu känns det som om denna text också har kommit in på den banan då jag inte ahr den blekaste om vcad jag vill föra fram. På senare tid har det blivit så. Jag har inte haft dig nära. Jag saknar dig. Ta hand om dig. Sov gott. God. Natt.

Flyg! Fast nej...

Veckan såg lovande ut, flyg var planerat alla dagar förutom måndagen. Äntligen! Nu ska man få in några flygtimmar, det var ett tag sen sist. Fast nu blev det ju inte riktigt så.. Vad hände månntro? Jo, ni förstår, denna vecka har varit fyllt av skit väder, front på front har rullat in varje dag, dessutom har vinden legat rakt i sidan nästan alla dagar och blåst på tok för mycket! Värdelöst!! Veckan har då istället tillbringats inne, sittandes på flygplatsen, väntat på bättre tider, bättre tider som aldrig lyckades komma...

Jag skyller allt på Island, de hittar alltid på en massa sattyg med deras vulkaner som alltid ska bråka!

Idioti.

Jag vill inte klanka ner på någon nu, men jag blir så sjukligt irriterad när människor klagar på saker de vetat om från första början. De har vetat om en sak hela tiden, men sen när det väl kommer till kritan och det är över, nästa steg väntar, ja vad händer då? Jo, klagomål och extrem hybris! Varför kan folk inte bara acceptera vissa saker? Speciellt när läget varit självklart sen valet gjordes, varför ska man då börja klaga och ha sig? Kan det vara för att de tror att de är så mycket bättre än alla andra? Eller varför sker detta? Om de nu ska klaga, gör det inbördes mellan varandra, skit i att låta alla andra ta del av era "problem" (ja, inte fan är det något problem, utan mer skryt om hur mycket mer de gjort eller hur mycket bättre de är). HÅLL SKITEN FÖR ER SJÄLVA!! För vi andra bryr oss inte ett SKIT!


Ni som vet vad detta handlar om och är berörda får gärna förklara för mig varför det är så här, det välkomnas!

Våren är kommen!

Vem hade kunnat tro att våren skulle nå oss boende i Sveriges norra delar? Jag trodde i alla fall inte att den skulle vara här redan i början av april, men dra på trissor våren är kommen! Inte för att låta som någon pensionär som bara pratar om väder och vind, men, solen står numera högt å himlen och värmer på stadigt, här om dagen var det hela 15 positiva grader celsius! Det finns bara en sak att lägga till det här, SOMMAREN ÄR SNART HÄR! :D

Hela veckan har vädret varit stadigt varmt och snön har börjat smälta från vägarna. Då har tankarna farit mot longboarden och den underbara känslan av att bara surfa runt på gatorna, men det gick en hel vecka innan orken slog mig och jag tog brädan under armen och gick ut.

Det slutade med att jag och en skolkamrat övade på att slajda (en otroligt bra försvenskning av ordet "slide") på väggruset. Förmågan att lyckas med en snygg slide har jag inte funnit än, men det känns som jag i alla fall är en bit på vägen dit, eller vad säger ni? (Haha, jag lever visst fortfarande i tron av att någon bryr sig och kanske till och med läser det jag skriver, good one boy!)

Från ett glassigt Norrland,

Das only

Oskkan!

Något nytt?

Tiden går och går men itne orkar man skriva något här för det. Jag vet knappt vad som hänt sen mitt senaste inlägg. Säkert inget värt att notera, så då hoppar jag raskt över det och går in på det som händer i nuet istället.

Jo det är faktiskt så att jag har blivit företagsägare i dagarna. Holy moses! kan man tänka då!? :O men faktum är att jag redan har lärt mig något på grund av det. Det är nämligen så att min bror, aka företagsdelägaren, bad (läs tvingade) mig att göra en hemsida efter designen han gjort i Photoshop. Sagt och gjort så började jag läsa på och börja koda. Till en början hade jag hjälp av två klasskompisar som kodat lite sen innan.

Trots de nästintill omöjliga uppdrag brorsan gav mig måste jag allt säga att jag är nöjd med resultat och hoppas att jag kan förbättra sidan så småningom.

Eller vad tycker ni?

www.dirtymustasch.se

Vad ska man ta sig till?

Ja, vad ska man ta sig till när man känner att man omedvetet faktiskt lever i en egen liten bubbla? De vanliga rutinerna följs, samma gamla filmer ses, samma gamla musik spelas i högtalarna, inget nytt sker förrän man får besök av livet. DÅ, då inser man själv att man borde expandera tillvaron, man kanske borde hänga med lite i de nyheter som finns tillgängliga, vad hette den där nya filmen? Vem är det där artisten alla lyssnar på? Hur går den där låten alla går runt och lyssnar/sjunger på?

För mig är det omöjligt att veta då jag inte hänger med alls, jag är instängd med mina "gamla klassiker" och mina "oldies". Jag kanske behöver den där sporren som inviger mig i nyheterna? En sån som jag hade för flera år sen och en som jag nu har fått igen. Visst det är kul att hänga med lite igen, men jobbigt att inse hur lite man egentligen vet om allt det nya som händer.

Finns det då något som jag ändå har koll på och som är en ljuspunkt i tillvaron? Självklart har jag det! Den här veckan har sannerligen varit perfekt! Förra veckan avslutades med fyra avklarade prov och sen fick jag besök av en fantastisk tjej som förgyllt mitt liv i en vecka! Och inte nog med det, efter veckan som kommer så beger jag mig söderut, ifrån "ingemansland" till civilisationen för att få tillbringa en hel vecka med den fantastiska person som sitter i min soffa just nu! Ett smärre problem är dock de fyra prov som hägrar, förhoppningsvis går de toppen och med några flygtimmar på det kan inte livet bli bättre!

But still, jag tvivlar på att någon bryr sig särskilt mycket.. Men who gives a shit när allt känns bra?

Out and over,

the one and only,

Oskkan

Say whaat!?

Hello Everybody!

So what's new since the last post? Oh, let me think... Nada, nill, finito! I don't get it. You might think that something has happened during the past week worth writing about (without "dirty" details). But as it seems my life is pretty dull (well of course the time spent with my little darling is excluded).

The one thing there is to complain about is SJ AB (Swedish speaking fellows out there: read it backwords) because because of them I missed a whole day extra of school!? Really I can't complain about that, 'cause the time was spent in beautiful company. So what should I then write about?

Are you interessted in that I now can watch the simpsons and family guy on "kanal 6"? Or that the, supposed, electricion couldn't set the tv--chanals om my Bang & Olufsen tv so he wrote me a cute note? Or that I just got a text messege on my Nokia n8? Or pherhaps that I am thinking of replacing my Acer computer screen with a better one? Or maybe, that my oxford textbooks are very interesting and that Scandinavian Aviation Acadamy is a facinating school to attend? Pherhaps you are wondering why I'm writing all these brand names?

Oh, get over yourself oskkan; nobody cares about your life!