Är vintern redan här?

Jag tror bestämt vintern har anlänt till Norrland! Först var det sommar, sen kom regnet, efter regnet kom inget solsken som det sägs att det gör. Det var en stor besvikelse! För på grund av detta väldigt väldigt dåliga vädret så blir det knappt något flyg. Och flyget är ju den anledningen att man är här i den norrländska ödemarken. Det är lite Jägarna känsla över samhället här.

Som sagt, hösten är nog förbi. Björkarna har knapert med gröna löv kvar på grenarna, de som ännu inte fallit ner till marken är antingen gula eller röda. Visst ser det vackert ut, men är det inte lite tidigt? Sedan i natt kom pricken över i:t, det var minusgrader! Det är nog dags att passa sig, snart kommer snön, kylan och det extrema mörkret, också känt som vintertid.

En sak som har brytt min hjärna ett tag är det här med tidsuppfattningen. Jag har nu varit här i lite drygt en månad, själv känns det som om jag har varit här sjukt mycket längre än så. Säger man då att tiden går fort? Eller att tiden går långsamt? Det känns inte som om tiden går långsamt, utan allt bara flyger fram hela tiden, men samtidigt har jag hunnit göra så mycket på samma tid att det känns som jag varit här mycket längre!? Man kan nog bli galen av att tänka för mycket på saken, det kanske är bäst att sluta? Eller så fortsätter jag att låta tankarna vandra in djupare i ämnet och ser vart det i slutändan leder. Oavsett vad mitt val blir så önskar jag mig själ ett lycka till!

Det känns som att denna blogg blir knäppare och luddigare ju längre tid jag har den. Underbart I say, för att skriva av sig lättar på trycket där uppe!

Tills nästa underliga inlägg får ni få "trogna" läsare simma lugnt och värdigt,
Oscar.

Ett inlägg om mycket, inget, lite mindre och allt!

Förkylningen verkar numera ha flytt min kropp, rösten är så gott som återställd till det normala, tre avklarade prov hittills. Ja, vad ska man säga? Livet leker ju!
Mot slutet av sommaren stred jag mot motgångar och förvånande saker, då var jag förstörd, nu känns det bra igen. Det känns som om denna termin är en nystart, en chans att försöka på nytt, göra om och göra rätt!

Har inga tankar om att skriva mycket, men tja, något kände jag för att skriva. Jag ville uppdatera den lilla skara som trots allt hittar hit och ge dem valuta för deras tidsslöseri! För inte finns det något som är vidare värst relevant här..

Om jag inte missminner mig helt har jag nämnt något företag och dess hemsida som jag är delägare av. Det är faktiskt så att denna sida är under uppdatering med ny design etc, än så länge ser det ut såhär (Dirtymustasch.se), men snart nog är nog allt som det ska vara och det finns information på alla olika flikar. Jag måste säga att jag lite halvt börjar få till det där med att koda.

Nej, nu ska jag inte uppehålla er längre! Så återgå nu till vad ni gjorde innan ni manipulerades in hit, men glöm icke att någon gång i framtiden återvända för att se om det har hänt något nytt!
Au Revoir!
Hasta la vista!
På återseende!
Vi höres och synes!
Eder, om något virrige,
Oscar

Home at last?

Som nyanländ gosse i de Norrländska skogarna vet jag inte riktigt vad jag ska säga eller tycka.. Det är en del blandade känslor som jag förknippar med livet här. En sak som jag vet säkert är att det inte var ett trevligt välkomnande landskapet här gav mig. Skillnaden från ett soligt och varmt Mälardalen till ett kyligt och regnigt Norrland är stor. När jag klev av tåget, ut i regnet och kylan, kände jag för att plocka fram mössa och vinterjacka! Så kallt kändes det som om det var! Efter två dagar här faller regnet fortfarande, det varma välkomnandet jag fick för exakt ett år sen är bortblåst. Början på den här terminen känns inte så ljus. Jag får väl hoppas att det ändras så småningom, det behövs för att uthärda här i ensamheten!

När allt känns så kallt och ensamt kan man verkligen fråga sig om detta verkligen är att komma hem. Det är trots allt här jag bor, det är här jag har mina saker, men går det att kalla något så dystert för sitt hem? Ska man inte känna sig varm och trygg i sitt hem?
Turligt nog har man klasskompisar som lättar upp stämningen! Nu ska planer smidas inför vad vi ska göra med de nya tvåorna. Dessutom ska det bli skönt att komma igång med plugget igen, så man någon dag kanske slipper det.


On another note, så börjar företaget som jag har med min bror ta sig! Det är kul att det börjat hända saker, även om det innebär en hel del extra jobb för mig.. Fast, det löser sig i slutändan! (Hoppas jag i alla fall) Ni få som ändå läser det här kan ju gå in och kika på vår hemsida så länge, det är bara att klicka sig in på DirtyMustasch och kika runt lite!

The journey has begun!

Resan mot Spanien har börjat för min del och imorgon bär det av till Arlanda för att flyga ner till Alicante, via Madrid! Den sista natten/kvällen i Sverige är fylld av längtan till att fly detta kalla och regniga land för att bege sig i kamp mot solen och hettan på Spaniene östkust! Nu kampas man mot klockan, ska man ge med sig och sova elelr ska man försöka hålla sig vaken med datorns hjälp? För mig börjar tiden bli knapp, sömnen och dess drömmar drar i mig, lockar till mig. Destu fler slag som klockan slår, destu svårare blir det att stå emot! Att ens reskamrat sitter och, av någon anledning, debbaterar om droger intill gör det inte lättare att hålla sig vaken. De långa meddelandena som skickas till och från min kamrat ser så jobbiga ut, även om jag vill läsa vad som sägs tröttnar huvudet så fort jag försöker. Kanske är det dags att ge vika och låta John Blund föra mig till drömmarnas land? Eller ska jag fortsätta kämpa, försöka vara stark och motverka ögonlocken som hänger tungt? Min vän försöker dra in mig i diskussionen han för på Facebook-chatten, han får bara ett mumlande svar från mig, jag orkar inte ta ställning. Inte nu. Det är bäst att bara hålla med, så slipper man anstränga sig med att komma på smarta argument och meningar för att i slutändan ändå visa att man inte har den blekaste om vad man snackar om. Nu känns det som om denna text också har kommit in på den banan då jag inte ahr den blekaste om vcad jag vill föra fram. På senare tid har det blivit så. Jag har inte haft dig nära. Jag saknar dig. Ta hand om dig. Sov gott. God. Natt.

Flyg! Fast nej...

Veckan såg lovande ut, flyg var planerat alla dagar förutom måndagen. Äntligen! Nu ska man få in några flygtimmar, det var ett tag sen sist. Fast nu blev det ju inte riktigt så.. Vad hände månntro? Jo, ni förstår, denna vecka har varit fyllt av skit väder, front på front har rullat in varje dag, dessutom har vinden legat rakt i sidan nästan alla dagar och blåst på tok för mycket! Värdelöst!! Veckan har då istället tillbringats inne, sittandes på flygplatsen, väntat på bättre tider, bättre tider som aldrig lyckades komma...

Jag skyller allt på Island, de hittar alltid på en massa sattyg med deras vulkaner som alltid ska bråka!

Idioti.

Jag vill inte klanka ner på någon nu, men jag blir så sjukligt irriterad när människor klagar på saker de vetat om från första början. De har vetat om en sak hela tiden, men sen när det väl kommer till kritan och det är över, nästa steg väntar, ja vad händer då? Jo, klagomål och extrem hybris! Varför kan folk inte bara acceptera vissa saker? Speciellt när läget varit självklart sen valet gjordes, varför ska man då börja klaga och ha sig? Kan det vara för att de tror att de är så mycket bättre än alla andra? Eller varför sker detta? Om de nu ska klaga, gör det inbördes mellan varandra, skit i att låta alla andra ta del av era "problem" (ja, inte fan är det något problem, utan mer skryt om hur mycket mer de gjort eller hur mycket bättre de är). HÅLL SKITEN FÖR ER SJÄLVA!! För vi andra bryr oss inte ett SKIT!


Ni som vet vad detta handlar om och är berörda får gärna förklara för mig varför det är så här, det välkomnas!

Våren är kommen!

Vem hade kunnat tro att våren skulle nå oss boende i Sveriges norra delar? Jag trodde i alla fall inte att den skulle vara här redan i början av april, men dra på trissor våren är kommen! Inte för att låta som någon pensionär som bara pratar om väder och vind, men, solen står numera högt å himlen och värmer på stadigt, här om dagen var det hela 15 positiva grader celsius! Det finns bara en sak att lägga till det här, SOMMAREN ÄR SNART HÄR! :D

Hela veckan har vädret varit stadigt varmt och snön har börjat smälta från vägarna. Då har tankarna farit mot longboarden och den underbara känslan av att bara surfa runt på gatorna, men det gick en hel vecka innan orken slog mig och jag tog brädan under armen och gick ut.

Det slutade med att jag och en skolkamrat övade på att slajda (en otroligt bra försvenskning av ordet "slide") på väggruset. Förmågan att lyckas med en snygg slide har jag inte funnit än, men det känns som jag i alla fall är en bit på vägen dit, eller vad säger ni? (Haha, jag lever visst fortfarande i tron av att någon bryr sig och kanske till och med läser det jag skriver, good one boy!)

Från ett glassigt Norrland,

Das only

Oskkan!