Varje dag, i evighet

Ärade läsare, ni har säkerligen märkt, att vi tvenne, mycket disparata, författare åter gör ett försök att ge oss in i den blogosfäriska leken; och detta med stringens och bravur! Redan har ni fått taga del av min väns kaotiska betraktelser, tillika en reflektion a propos ett av våra allra käraste element å min sida strömmen. Men, frågar sig den skarpsinnige, huru ter sig då en vardag för denna irrelevansens frontfigurer? I enighet med min dioskur i norr, skall jag kort återge en typisk vardagsafton i mitt gemak.

Efter en kort tur till skolan, där jag åt en mycket torr fisk i kombination med smaklös potatis,
begav jag mig till en pittoresk boutique, emedan min litteratursamling befann sig i stort behov av förnyelse (nota bene: detta är en grov lögn; jag har inte läst en bråkdel av böckerna, som fyller min bokhylla liksom ett stort antal skåp). Glädjetårar rann utmed mina kinder, när jag fann, att denna lilla affär på en hylla hade Viktor Rydbergs Skrifter (dvs, hans fullständiga ouvre). I ett vilt utfall av självsvåldigt handlande, och som i feber, köpte jag en hel volym av hans verk (där även Faust var inkluderad).

Då yran lagt sig, vandrade jag hemåt, med ett helt batteri dikter i en påse - rent intellektuellt sprängstoft.

Väl hemma bryggde jag litet gott kaffe och såg på några avsnitt av QI. Emellertid krävde mitt sinne litet vila, under kaffets påverkan, varför jag situerade mig i en behaglig position på min säng, och försvann i dåsiga drömmerier. Fantasien var mycket levande; kaffets drog beblandade sig med tonerna av Bach, Mozarts Requiem och Tchaikovsky --

Jag befann mig plötsligt på ett hav. På horisonten drog svarta moln bort - resterna av ett oväder.
Kring mig var stora vattenmassor, som rörde sig mjukt och smekte sidorna av den båt, vari jag låg.
Ett stort lugn föll över mitt sinne, och jag lade mig behagligt dåsig tillrätta på båtens botten;
havet vaggade mig till sömns och nynnade hult i mitt öra.

Efter avslutad resa, och lyckligt hemkommen, beslöt jag mig för att pliktskyldigt och samvetsgrannt nedteckna mina upplevelser.

PS. Jag har exkluderat alla partier patiens, som jag har spelat under kvällen, ur hänsyn för den känslige läsaren.

PPS. Jag gör mitt bästa för att garantera fullständig stupiditet i mina inlägg; språket försöker jag likaså göra så odrägligt som möjligt, för att spegla den kultursnobbiga attityd och image jag har. Når inte detta inlägg upp till dina krav, kan du höra av dig med alla klagomål så snart som möjligt.