The journey has begun!

Resan mot Spanien har börjat för min del och imorgon bär det av till Arlanda för att flyga ner till Alicante, via Madrid! Den sista natten/kvällen i Sverige är fylld av längtan till att fly detta kalla och regniga land för att bege sig i kamp mot solen och hettan på Spaniene östkust! Nu kampas man mot klockan, ska man ge med sig och sova elelr ska man försöka hålla sig vaken med datorns hjälp? För mig börjar tiden bli knapp, sömnen och dess drömmar drar i mig, lockar till mig. Destu fler slag som klockan slår, destu svårare blir det att stå emot! Att ens reskamrat sitter och, av någon anledning, debbaterar om droger intill gör det inte lättare att hålla sig vaken. De långa meddelandena som skickas till och från min kamrat ser så jobbiga ut, även om jag vill läsa vad som sägs tröttnar huvudet så fort jag försöker. Kanske är det dags att ge vika och låta John Blund föra mig till drömmarnas land? Eller ska jag fortsätta kämpa, försöka vara stark och motverka ögonlocken som hänger tungt? Min vän försöker dra in mig i diskussionen han för på Facebook-chatten, han får bara ett mumlande svar från mig, jag orkar inte ta ställning. Inte nu. Det är bäst att bara hålla med, så slipper man anstränga sig med att komma på smarta argument och meningar för att i slutändan ändå visa att man inte har den blekaste om vad man snackar om. Nu känns det som om denna text också har kommit in på den banan då jag inte ahr den blekaste om vcad jag vill föra fram. På senare tid har det blivit så. Jag har inte haft dig nära. Jag saknar dig. Ta hand om dig. Sov gott. God. Natt.